Fortsatt underveis med Farvel til våpnene av Ernest Hemingway… Har så langt lest boka på buss, fly, flytog og trikk og kan oppsummere at den er ganske god reiselektyre.
Spørsmålet jeg foreløpig sitter med, sånn halveis inni boka, er om det er en kjærlighetsroman eller ikke..?
Boka mi 
Det är en krigsroman och Hemingways skönaste kärlekshistoria och bittraste betraktelse över människans lott. Hemingway anmälde sig som frivillig i första världskriget men på grund av dålig syn tjänstgjorde han som ambulansförare i Italien. Efter några månader blev han sårad och fördes till sjukhuset i Milano där man avlägsnade 227 splitter ur hans ben. Han utnyttjade sina efrarenheter och skrev Farväl till vapen tio år senare.
Jeg vi si både ja og nei på ditt spørsmål, på mange måter er det jo en kjærlighetshistorie også. For min del skilte den seg virkelig ut, kanskje fordi historien var skrevet av en mann som hadde opplevd krig, smerte og tragedier. Det var så rått og føltes så virkelig.
Ha en riktig god helg 🙂
Ja, det er det jeg tenker også. Det handler kanskje også om at jeg ikke blir vant til at mannlige forfattere ofte beskriver kjærlighet og forelskelse på en ganske annerledes måte enn kvinnelige forfattere. Noen vil kanskje si at det er en veldig stor del av historien, mens for andre så blir det ikke så fremtredende. Jeg ender nok opp i siste kategori (så langt iallefall). Den er iallefall veldig virkelig og rå, og jeg gleder meg til å lese den ferdig. God helg videre til deg også! 🙂
Men jag sa ju att det var både en krigsroman och Hemingways skönaste kärlekshistoria.
Ja, jeg gleder meg til å lese den ferdig og se om jeg er enig i at det er en vakker kjærlighetshistorie. Av de bøkene jeg har lest av Hemingway så er det iallefall den som kommer nærmest så langt 🙂